Är Teknik ett praktiskt
eller teoretiskt skolämne
Text: Claes Klasander, Föreståndare, CETIS och Thomas Ginner, CETIS
Foto: Katarina Rehder, CETIS
Utdrag ur CETIS nyhetsbrev nr 4, december 2017
Både och, vill jag säga! Det kan i alla fall inte vara det ena eller det andra. Ändå möter jag fortfarande lärare som argumenterar för att "det är viktigt att ämnet inte enbart blir teoretiskt, barnen måste ju få arbeta praktiskt också."
Historiskt sett är det ju inte ett överteoretiserat teknikämne som framträder. Skolinspektionen visar på raka motsatsen i sin rapport "Att göra det osynliga synligt". Där pekar man i stället på alltför mycket "oreflekterat görande". Synen på "teori och praktik" har djupa rötter och får uppenbarligen konsekvenser för teknikundervisningen än i dag.
En föråldrad indelning
Uppdelningen i praktiska och teoretiska skolämnen är föråldrad och speglar en gammal kunskaps- och samhällssyn. Och kunskapsteoretiskt var uppdelningen fel redan när den infördes. Vilka skolämnen är teorilösa och vilka är enbart teoretiska?! Riktig biolog-, fysik- och kemiundervisning måste med nödvändighet innehålla mycket praktisk verksamhet. Historia räknas till de teoretiska ämnena men innehåller sällan särskilt många teorier. Ska eleverna bedriva egen "historieforskning" blir det plötsligt även mycket praktiskt.
Den här uppdelningen har kanske drabbat teknikämnet särskilt hårt, men liknande gäller för de s.k. praktiskt- estetiska skolämnena. Det har i huvudsak två förklaringar. För det första har teknikvetenskaperna av olika skäl förlorat i status i relation till naturvetenskaperna från 1800-talet och framåt. Det gick t.o.m. så långt att man en period definierade teknik som "tillämpad naturvetenskap". För det andra – och som en följd av denna samhälleliga utveckling – har teknik som skolämne ofta kommit att förstås som verkstadsteknik. Som sådant har ämnet sedan – felaktigt – kommit att betraktas som teorilöst. Men från Lpo94 och framåt har skolämnet Teknik vidgade syften.
Teori/praktik-dualismen reducerar
För det första trivialiseras ofta diskussionen om "teori och praktik" på ett olyckligt sätt. Undervisning med fokus på teori likställs med "att läsa", i böcker eller på internet – och det har ju inte så mycket med teori att göra. En "teori" kan beskrivas som: "en grupp antaganden eller ett system av idéer som ges som förklaring eller orsak till ett antal fakta eller fenomen". Här är det i stället den gamla traditionella ämnesuppdelningen som lever kvar. "Teoretiska ämnen" å ena sidan och "praktiskt-estetiska" å den andra. Som om konst, teater och musik skulle vara teorilöst!
När det gäller praktik likställs det ofta med manuellt arbete. Vanligtvis handlar det då om en konstruktionsuppgift – oftast i klassrummet eller i en specialsal. Det reducerar möjligheterna att visa att teorier handlar om förklaringsmodeller som gör den konstruerade världen mer begriplig för eleverna. Samtidigt reduceras begreppet praktik så att dess innebörd i undervisningssammanhang bara handlar om att "bygga något". Ett sådant synsätt påverkar därmed teknikämnets identitet. I värsta fall stämplar vi dessutom in olika elever som "teoretiska" eller "praktiska" och bejakar deras självbild. Det är att göra dem en otjänst. Snarare bör vi tänka att alla elever kan utvecklas åt alla håll, efter förmåga, genom att vi utmanar dem på många olika sätt.
Teori och praktik hör ihop
Tekniksal med plats för teori och praktik.
Citatet "In theory, practice follows theory. In practice, theory follows practice." leker lite med de gamla grekernas synsätt. Ska olika teorier om den konstruerade världen bli trovärdiga måste eleverna få möjligheter att uppleva teoriernas nyanser och räckvidd, dess förklaringsanspråk, på flera olika sätt. Det görs bäst "i handling", det vill säga inte bara genom att lösa problem och bygga modeller, utan genom att pröva, uppleva och undersöka på ett flertal sätt. "Att gripa för att begripa" eller "att fatta för att fatta" säger visserligen något om hur viktig handen är för vår kunskapsutveckling, men vi måste erbjuda eleverna ytterligare variation. Att låta "teoriochpraktik" smälta ihop ger en mer rättvisande bild av såväl hur elever lär sig och hur undervisning bör gå till. Då skulle man också slippa argument i stil med "eleverna måste ju få göra något praktiskt, det tycker de är så kul", eller "alla elever klarar inte teorin, så det är bra om de kan få arbeta med något praktiskt istället". Tänker man så bör man se över sin kunskapssyn rent generellt.
Sinnlighet
För att eleverna ska få möjlighet att lära sig om tekniken omkring dem, måste vi utmana eleverna på ett sätt som tar alla sinnen i anspråk. Dessutom bör vi göra det genom att utnyttja olika sammanhang, i både tid och rum. Lägg därtill moment som ger eleverna emotionella upplevelser, som ger dem anledning att ta ställning, gör dem hoppfulla eller upprörda. Att "erfara i handling" ger eleverna en känsla för tekniken, i allt från hur material upplevs, hur tekniska lösningar uppför sig och fungerar (mer eller mindre bra), artefakters strukturer och tekniska systems kännetecken.
Progression – att bygga en bildning
Om eleverna efter nio skolår ska ha erövrat faktakunskaper, förklaringsmodeller, känsla för tekniska lösningar, förmåga att bedöma teknik utifrån olika perspektiv, förståelse för olika aspekter av teknisk förändring, en tro på sin förmåga att finna tekniska lösningar på sina önskemål etc., så måste den bildningen byggas långsiktigt. Termer måste befästas och begrepp måste fyllas med innehåll genom en varierad undervisning där alla sinnen engageras – från åk 1 till åk 9. En del teknik kanske man bäst lär sig genom att läsa om den, eftersom vi inte alltid kan erbjuda eleverna den konkreta autentiska upplevelsen. Språket och bilderna är, på så sätt, fantastiska redskap. Men en del "tyst kunskap" måste eleverna erövra på annat sätt. Det betyder dock inte att den tysta kunskapen bara tar vägen in genom handen, eller att handen är den enda som kan utföra något som bygger på den erövrade tysta kunskapen.
Förmågorna i centrum
Vi har nio skolår på oss att ge eleverna möjligheter att utveckla de fem förmågorna ur teknikämnets kursplan. Lägg till tiden i förskola, förskoleklass och på fritidshem. I ljuset av teknikämnets syften och med fokus på det centrala innehållet ska vi erbjuda eleverna en bildning med progression. Men, så fort vi nämner "teori och/eller praktik" står det trollet i hallen. Då förstärks den problematiska bilden av en dualism mellan "hand" och "tanke". Så, gör inte det. Dela inte in teknikämnet i praktiska eller teoretiska moment. Tänk inte att kunskapskraven har delar som bara kan visas genom att eleverna antingen skriver eller konstruerar något med händerna. Förmågorna har ingen sådan indelning.
Tillbaka
Linköpings universitet, CETISCampus Norrköping, 601 74 Norrköping