Susanne Engström
Foto: Katarina Rehder
Eva Björkholm
Foto: Amir Mehdi Rezaei
En studie av programmering som innehåll i grundskolans teknikämne
Text och foto: Katarina Rehder, CETIS
Utdrag ur CETIS nyhetsbrev nr 2, maj 2017
Kunskaper och förmågor kopplade till programmering har under senare tid förstärkts i läroplaner och kursplaner för bland annat grundskolans teknikämne. Motiven till förändringarna har varit dels att dessa kunskaper behövs för att elever ska kunna hantera sin digitala vardag och sina digitala verktyg, dels att väcka intresse för teknik och i förlängningen att få fler att söka till tekniska utbildningar. I sammanhanget argumenteras även ofta för att programmering i skolan främjar utvecklandet av logiskt tänkande, kreativ problemlösning och innovativ förmåga rent allmänt.
Just nu genomförs en rad fortbildningsinsatser i programmering för verksamma lärare. En sådan kurs har Eva Björkholm och Susanne Engström, lektorer vid KTH, följt och då studerat dels vilket innehåll i relation till programmering som lyfts fram som centralt i undervisningen, dels vilket förhållningssätt som kursläraren använder för att ge innehållet ett berättigande. De har också undersökt hur några av de lärare som går kursen undervisar i programmering i sina egna klasser, inom ramen för kompetensutvecklingskursen.
Resultaten
I fortbildningskursen framhålls vikten av struktur, logik och exakthet i programmeringen av olika artefakter. Dessa blir ett innehåll i sig, medan kunskapen att programmera inte görs tydlig. Studien visar också att de medverkande låg- och mellanstadielärarna tar upp ett visst innehåll från fortbildningskursen och formar sedan om detta till sin egen undervisning. Problem som uppstår handlar om progressionens innehåll och att använda sig av programmering i relevanta sammanhang inom ämnet.
Eva Björkholm och Susanne Engström menar att det som alltid är viktigt som lärare är att inte tappa fokus på vad eleverna egentligen ska lära sig när de gör olika aktiviteter, som i exempelvis programmering. Undervisningen på högstadiet uppvisade stora likheter med den kurs som lärarna gick vad gäller innehåll och förhållningssätt. Eleverna fick olika uppdrag att lösa med legorobotar, vilka hamnade i fokus medan innehållet i programmeringen förblev otydligt. Ett förhållningssätt till innehållet som framkom som viktigt var att undervisningen skulle upplevas som rolig.
I fortbildningskursen synliggörs även en "programmeringskultur" med specifika kännetecken som värderas högt av främst kursledare men även av lärare som går kursen, vilket bidrar till att de sistnämnda utmanas i sitt lärande inom programmering.
Tillbaka
Linköpings universitet, CETISCampus Norrköping, 601 74 Norrköping