Den holländska formgivaren Maarten Baas reproducerar en bränd barockstol - Smoke Dining Chair, 2005.
Jens Fager utmanar med stolen Raw, 2007, den klassiska synen på hur trä bearbetas. Stolen var en del av Jens examensarbete under studietiden på Konstfack och Raw slog igenom direkt. Varje stol är unik, formad med bandsåg.
Trä – tiden är ingenting
Text: Katarina Rehder, CETIS
Utdrag ur CETIS nyhetsbrev nr 1, februari 2016
En utställning på Sigtuna Museum uppmärksammade mig på trä. Trä har varit, och är en stor del i teknikutvecklingen. Vi har alla en koppling till trä, vi bor i hus byggda av trä, vi sitter på stolar av trä vid bord, också av trä. Många av oss har täljt eller byggt en barkbåt, vi tillverkar konst av trä och från början även våra fortskaffningsmedel. I utställningen finns många objekt som kopplar trä till teknik, nästan alla faktiskt. Anna Hedberg, kulturpedagog och Ted Hesselbom, museichef på Sigtuna Museum & Art svarar på mina frågor och berättar mer.
Vilka skolämnen arbetar ni med?
- Vi har en ambition att närma oss Teknik, Design och hantverksutbildningar. Dels som i det här exemplet med ett specifikt material. Vi har hittills bjudit in mellanstadiet och förskolor och just till den här utställningen alla femteklassare, berättar Anna Hedberg.
The Soft Wood Sofa, 2010, av den svenska designgruppen Front. Designgruppen Front - Sofia Lagerkvist, Charlotte von der Lancken och Anna Lindgren - har med denna soffa skapat en spännande kombination av trä och textil. Front undersöker och testar våra förväntningar på något som vi föreställer oss vara hårt men visar sig vara mjukt.
I utställningen Trä - tiden är ingenting, finns mycket riktigt flera exempel på olika teknik att använda och bearbeta trä. I utställningen ingår Tusen år av arkeologi, konst, kulturarv och design som knyter samman historia och nutid, från arkeologiska träföremål till dagens designfavoriter. I utställningen finns några av nutidens nyskapande formgivare representerade. Den svenska designgruppen Front visar en trompe l’oeil bänk som ser ut som trä men är textil. Maarten Baas brända möbler visar på intresset att tänja träets gränser, samtidigt som det är en gammal konserveringsteknik att bränna trä.
- Maarten Baas bränner äldre möbler och klär om dem med svart skinn. På det sättet kan man se det som att man har förflyttat äldre möbler in i nutiden genom att göra om dem. Liknande ”förbättring” av historien var på modet i slutet av 1800-talet i så kallade nystilar. Karin Larsson på Sundborn målade sina föräldrars 1700-talsmöbler i vitt och klädde dem i egenvävda tyger inspirerade av lokal och europeisk folktradition, fortsätter Ted.
Historien, kulturarvet och framtiden då?
- Maarten Baas sätt att förändra historien genom att bränna träet har en egen historia. Att bränna pålar har man gjort sedan länge vid bygget av hus. Att bränna trä var ett sätt att impregnera materialet, med liknade effekt som med tjära och färger. Då vanliga bakterier och svampar som finns i naturen inte kan ta upp rent kol bildas en skyddande barriär av kol framför träet. Kol har även viss vattenavvisande effekt.
- Trä är starkt förankrad i det lokala kulturarvet, det som vi länge kallat svenskt. Ännu mer i begrepp som Scandinavian design och Swedish grace. Där finns böjträ, laminat och klassiska namn som Bruno Matthsson, Lamino av Yngve Ekström, eller varför inte Myran och Sjuan av Arne Jacobsen. Idag är intresset för trä större än någonsin och har på sätt och vis återupptäckts av samtidens arkitekter som ett ”framtidens material”, berättar Ted.
Hur kommer Teknik in i detta?
- När vi byggt utställningen är det ämnen som historia och konst som ligger som bas i vårt tänkande. Historia med trä som bärare av traditioner, kulturarv och identitet. Tekniken är en del av allt detta. Teknisk utveckling och innovationsförmågor har varit avgörande för hur trä används. Därmed har det kulturella landskapet kunnat förändras och även den miljö som verktyg, objekt och konstruktioner har brukats samt placerats i, berättar Ted. Ser ni trä som en del av teknikutveckling?
- Absolut, med ny kompetens förändras användandet av trä. Som ved, som gatans underlag, som sängens stomme, eller som sleven jag stoppar i munnen. Eller det som bygger plank runt folkets park, väderkvarnens vingar och den trendriktiga fasaden, berättar Ted.
- Vi pratar också mycket om trä som en förutsättning för människors överlevnad och utveckling genom tiderna för våra besökare. Trä som värmekälla, som material att bygga hus med och tillverka verktyg av, säger Anna Hedberg.
- Ja, utställningen visar hur trä använts i hundra år. På många sätt exakt lika, eller helt olika. Utställningen visar också en del av en framtid och forskning på nya användningsområden för trä. En tröja i denna framtidsbild köps vakuumförpackad och med en märkning som ”denna varar 24 timmar”. När tröjan används en dag slängs den i kompost och efter 24 timmar bryts den ner. En sorts slit och släng med ekologiska förtecken. Inga tvättar, aldrig resväska, mindre garderobsutrymme för att nämna några, berättar Ted.
- Trä är ett mycket användbart material, fortsätter Ted. Det är lätt att forma, hög hållbarhet och har mycket kulturarv lagrats i sin materialitet. Träskor, trähus, träbåt, träskål, ätpinnar alla orden ger bilder av plats och tid, exklusivt eller enkelt. Tryggt eller nyskapande.
Är allt nytt, eller finns gamla lösningar kvar?
- Vi har flera exempel i utställningen på verktyg som är sig lika genom århundranden, t.ex. skavjärnet, där den moderna varianten är nästan identisk med det exemplar som arkeologer har funnit från 1000-talets Sigtuna. Även knivar är sig väldigt lika – ett vinnande koncept som ändrats väldigt lite under historiens gång! Vi visar också en pallsits från medeltidens Sigtuna, med fyra hål för pallbenen. Som en pendang till den finns en pall från 1800- eller 1900- talet i våra kulturhistoriska samlingar med exakt samma lösning på att sammanfoga sits och ben, avslutar Anna.
Tillbaka
Linköpings universitet, CETISCampus Norrköping, 601 74 Norrköping