Kajsa Dufbäck
Några tankar om formativ bedömning
Text: Katarina Rehder, CETIS
Foto: Kajsa Dufbäck
Utdrag ur CETIS nyhetsbrev nr 4, november 2020
Formativ bedömning kan beskrivas som en kontinuerlig bedömningsprocess av ett arbetsmoment. Det innebär att informationen om var en elev befinner sig gentemot undervisningens mål används både av eleven för att koncentrera sina studier, och av läraren för att anpassa undervisningen. Kajsa Dufbäck som studerat till grundskollärare genomförde sitt examensarbete med inriktning mot formativ bedömning.
Kajsa Dufbäck har studerat Grundlärarprogrammet årskurs 4-6 på Karlstads universitet, distans via Campus Roslagen. Under den fjärde terminen i utbildningen ges tre valmöjligheter: Bild, Musik, NO och Teknik eller SO. Med en bakgrund inom textilsömnad och ett stort intresse för olika material och återbruk fastnade hon för teknikämnet.
– Jag är en "händig och teknisk" person som helt enkelt kan mycket om praktiska saker. Teknik ligger mig varmt om hjärtat och valet var enkelt, jag är mycket glad att jag valde inriktningen Teknik. Under mina fyra år av studier har jag också arbetet 50% på en skola med slöjd.
Kajsa berättar vidare om valet att arbeta parallellt med studierna. Hon menar att hon ville träffa elever och lärare för att få praktik och erfarenheter. Det fungerade dessutom bra med distansstudier där campusträffarna låg ungefär en till två gånger per termin.
– Valet av examensarbete bottnar till viss del i mitt intresse för området självbedömning. När elever reflekterar över sitt arbete och frågar sig själva om vad de hade kunnat göra bättre är intressant. Men trots allt var det lite för snävt för mig och jag valde istället formativ bedömning som tangerar självbedömning. Mitt examensarbete heter "Bedömning i ämnet teknik - En studie kring utmaningar och möjligheter med formativ bedömning på mellanstadiet".
Uppsatsen handlar om lärares arbete med bedömning med fokus på formativ bedömning. Kajsa intervjuade sex lärare i årskurserna 4 till 6. Här undersökte hon hur lärarna bedömer utifrån teknikämnets utformning och vilka utmaningar och möjligheter det finns med formativ bedömning i Teknik.
– Jag har erfarenhet av slöjdämnet sedan tidigare då jag har undervisat i det under drygt ett år och den erfarenheten följde mig i examensarbetet. Jag upplever att teknikämnet och slöjd har många likheter, speciellt de praktiska delarna som flera av lärarna jag intervjuat upplever som knepiga att bedöma.
Lärarna som Kajsa intervjuade hade olika lång erfarenhet inom läraryrket. Två hade jobbat i skolan ett år, en annan i tre år, en i sju år och två av lärarna hade över 25 års erfarenhet. Kajsa menar att de med längre erfarenhet kände störst trygghet i att undervisa och bedöma i teknikämnet. Det visade sig också att de använde formativ bedömning utan att egentligen ha tänkt på det som det. En annan iakttagelse var att några av de nyexaminerade lärarna ansåg att läroplanen var en aning svårtolkad.
– Min uppfattning är att formativ bedömning ofta används eftersom teknikämnet är ett av de få ämnen där eleven prövar, omprövar och gör, tillsammans med läraren, egna bedömningar av arbetet. Skolverket skriver också att det formativa bedömningssättet är värdefullt men flera lärare menar att tiden inte räcker till för att bedöma formativt - tidsbrist begränsar dem helt enkelt. Tillräckligt med tid bör ges till återkopplingen som läraren ska ge sina elever för att vägleda dem framåt mot målen. Ett problem som diskuterades var att veta när eller om läraren hjälpt eleverna för mycket, hur mycket stöttning är lagom och att formativ bedömning tar mycket kraft och energi från lärarna om det inte finns rätt förutsättningar runtomkring. Förutsättningarna såg också helt olika ut på skolorna. Två av lärarna hade endast 35 minuter i veckan för teknikämnet, då i helklass.
Några slutsatser
Att undervisa i helklass gjorde att de praktiska momenten i undervisningen var svårare att genomföra än om klassen undervisades i halvklass. I halvklasser var det lättare att se alla elever vilket tycktes ge bättre förutsättningar för undervisningens kvalitet och upplägg.
Flera av lärarna efterfrågade kollegial stöttning och samarbete med andra lärare och flera av dem kände sig ensamma i sin yrkesroll. Dels önskades kollegialt stöd för att få hjälp med lektionsplaneringar men dels också i bedömningsfrågor.
Vad lärarna väljer att använda sig av för bedömningsmetoder i teknikämnet beror dels på om arbetsmomentet är av teoretisk eller praktisk karaktär, dels hur gruppstorlekarna och dels utifrån hur mycket undervisningstid som kan utnyttjas. Lärarna i studien använde sig av både summativ och formativ bedömning vilket helt beror på deras ramfaktorer, deras eget intresse för teknik, om de känner sig trygga i ämnet eller inte och om de valt att arbeta praktiskt eller teoretiskt. Den samlade uppfattningen var att lärarna gärna ville använda sig av formativ bedömning i undervisningen men att tiden helt enkelt inte räcker till.
– Min tolkning av studien är att det behövs kollegial stöttning till tekniklärarna där förutsättningar för kollegialt arbete måste möjliggöras, både i teknik och också i formativ bedömning.
Läs mer om formativ bedömning på Skolverkets hemsida:
Formativ bedömning - Skolverket
Eleverna skissar före konstruktionerna.
Konstruktion gjord av en elev.
Tillbaka
Linköpings universitet, CETISCampus Norrköping, 601 74 Norrköping